News

Studio

Calendar

To Valerie Solanas And Marilyn Monroe In Recognition Of Their Desperation

Golden Offense Orchestra ger:

To Valerie Solanas And Marilyn Monroe In Recognition Of Their Desperation

Av: Pauline Olivieros

Golden Offense Orchestra:
Hampus Norén
Ellen Arkbro
Kali Malone
Sara Parkman
Marta Forsberg
Isak Edberg
Emma Sildén
Lisa Grotherus
Jenny Lönneborg
Elsa Bergman
Marcus Pal
Anna Högberg

“Shortly after it was published in 1968 the SCUM Manifesto by Valerie Solanas fell into my hands. Intrigued by the egalitarian feminist principles set forth in the Manifesto, I wanted to incorporate them inthe structure of a new piece that I was composing. The women’s movement was surfacing and I felt the need to express my resonance with this energy. Marilyn Monroe had taken her own life. Valerie Solanas had attempted to take the life of Andy Warhol. Both women seemed to be desperate and caught in the traps of inequality: Monroeneeded to be recognized for her talent as an actress. Solanas wished to be supported for her own creative work. Commissioned by the Music Department of Hope College, Holland Michigan, To Valerie Solanas andMarilyn Monroe in Recognition of Their Desperation had its premiere in 1970. Though everyone knew Marilyn Monroe hardly anyone recognized Valerie Solanas or took her Manifesto seriously. I brought the namesof these two women together in the title of the piece to draw attention to their inequality and to dedicate the piece.”
– Pauline Oliveros

“Det finns flera sätt att se på detta verk. Optimistiskt, peppigt och utopiskt. Eller pessimistiskt, dystopiskt. Följer vi Oliveros tankar är det strävan efter det icke-hierarkiska, det inkluderande, det kollektiva som är den största drivkraften och som förtjänar den största uppmärksamheten, men jag funderar även kring den mer dystopiska, inte lika hoppfulla upplevelsen av detta ode till Valerie och Marilyn.Instruktionen i stycket: Om en i ensemblen ökar i volym, följer de andra efter.

Här finns självfallet peppigheten och uppmuntrandet som en given ingrediens, men skulle det inte också kunna innebära kvävning? Eller har även jag blivit besmittad med vår tids individualistsjuka? En ton som strävar uppåt, bortåt, vill mer, vill annat, följs snart av ljudmattan som tystar tonen, kamouflerar den i sorl. Sorlet är kanske en kollektivistisk handling. Men vad om det är en bestraffande handling. Bestraffningen för en Valerie s( om visste för mycket, som vägrade för mycket, var för mycket. Bestraffningen för en Marilyn som ville för mycket, som vågade för mycket, som var för mycket?

 

 

 

 

 

 

 

2013-06-10